ett år..
Idag är det ett år sen jag möttes av den värsta nyheten i mitt liv, något som skulle förändra mig och mitt liv föralltid. Ett år sen idag, och pappa levde en månad till efter beskedet.. Om en månad har det alltså gått ett år, ett helt år sedan jag väcktes på natten av sjuksköterskan, sedan jag var där på sjukhuset och klappade din hand när du fortfarande var varm. Jag kan inte förstå hur jag tagit mig igenom det här, de gör så ont att tänka bakåt.. som en kniv i hjärtat, varje gång tanken på hur du kämpade dyker upp. Jag kan inte förstå, varför får jag sitta här och leva vidare på jorden, men inte du. Varför får inte alla bli gamla? varför just du pappa...
jag saknar dig, varje dag.
